josefine andersson

jag var nog inte den enda här i världen som började storgråta igår när michaels dotter Paris gick fram till mikrofonen för att säga några sista ord om sin pappa.. jag började stört gråta, tyckte det var så hemskt.. herregud visste inte vad jag skulle göra, tårarna bara kom! så himla hemskt, lider verkligen med hans nära och speciellt hans barn. det var någon som sa "jag förstår inte varför folk överdriver så mycket och börjar bry sig nu när dem inte gjort det innan". men vadå? bara för att man inte "brytt" sig lika mycket om en artist på senaste tiden, som dessutom funnits i ca 40 år så betyder det att man inte får sörja hans bortgång, eller vad? jag förstår liksom inte, det där var nog det sämsta argumentet eller påståendet jag någonsin hört. även om jag hade haft en vän som jag känt bättre förr och som dog så är det såklart att jag skulle blivit ledsen. ingen av oss kände michael som person, men som artist och legend. många hade honom som förebild och levde för honom. så även fast man inte brytt sig lika mycket om honom dem senaste 10 åren så betyder inte det att man ska vara helt känslokall och inte ens kunna kommentera denna tragiska händelse. nej , den där kommentaren var bara dum. och nu har det blvit lite mycket m.j här i min blogg men det är för att jag berörts så mycket utav det, jag har mycket minnen av honom och måste få skriva av mig lite ibland..

='(


jag säger en sista gång - vila i fred michael jackson! you and your music will live forever <3